Tyvärr. Ingen vet exakt när Örebro blev stad. Men vi vet att stan är riktigt gammal med svenska mått mätt. När örebroarna bestämde sig för att fira den moderna staden 1965 med ett jubileum slog de fast att Örebro var 700 år gammal. Men exakt 700 år var den inte. Visst är det spännande att fundera kring varför man bestämde att just här skulle det ligga en stad. För ca 750 år sedan. Hur vet man egentligen hur gammal Örebro är? På vilka grunder kan man gissa?
I förhistorisk tid var det inte lätt att ta sig fram mellan olika platser. Örebro ligger bra på sandåsen, som en knutpunkt för flera vägar. På åsen var det lättare att gå och där fanns en vandringsled i nord-sydlig riktning. På Svartån kunde man å andra sidan färdas och transportera saker. Så visst var detta kors mellan åsen och ån en naturlig plats att mötas och så småningom slå sig ner för att bo. Man kan inte veta exakt var de första bofasta Örebroarna bodde, men på åsen närmast Rådhuset har det påträffats gravar från vikingatid, det vill säga 800-talet. Det sägs även att man hittat en runsten vid Nicolaikyrkan, men ingen vet var den har tagit vägen.
Det finns skrivna brev och dokument från medeltiden om Örebro. Genom dessa vet vi att ett slag utkämpades vid Örebro 1161 mellan kungarna Karl Sverkersson och Magnus Henriksson. Det är första gången Örebro nämns vid namn (platsen, läget vid bron). Då skriver man ”Horebro” och ”Ørabro”, det betyder bron som går mellan örar ”grus, grusbankar” över Svartån. Ett gåvobrev från ca 1180-1202 berättar om att Jarlen Birger Brosa skänker gården Lotetorp vid Örebro, vattenkvarn och fiskerättigheter vid Alna, och mark vid Rynninge, till Riseberga kloster.
Men inte någonstans i medeltida brev står det något om att Örebro blir en stad. Det finns inte några sparade och bevarade stadsrättigheter som det finns för många andra medeltida städer.
Birger Brosas brev
Men det finns tecken på att Örebro formas mer som en stad under sista delen av 1200-talet. Då blir Örebro platsen för flera riks- och rådsmöten och staden omnämns i flera brev skrivna av Kungarna Birger Jarl och Magnus Ladulås. Kungarna reste på Eriksgata genom landet och den gick här förbi. Kungen hade också en gård med tillhörande mark här, en kungsgård. Den låg i närheten av dagens slott. En fästning, det som skulle bli Örebro slott byggdes någon gång sent 1200-tal eller början av1300-talet. Det får då kärntorn och ringmurar. Ungefär 100 år senare byggs det på med längor i söder, väster och norr.
På åsens krön byggdes Sankt Nicolai kyrka upp under senare delen av 1200-talet. Man vet att den användes 1292 vid en vigning av en biskop, men var förmodligen inte färdigbyggd förrän en bit in på 1300-talet. Kyrkan har byggts ut och om flera gånger sedan dess. Men än idag kan man se ansiktena på kolonner som kan föreställa byggherrarna, porträtt av kungen och en kyrklig man som kan vara en biskop.
Heneke-brevet, Riksarikvet
Det finns skriftliga bevis från 1285 på att det då fanns ett mynthus i Örebro, alltså en myntverkstad och ett slags växlingskontor. Sådana fanns bara i städer. Söder om Stortorget har arkeologer hittat blyavtryck från präglingen och brakteatrar som är ett slags ensidiga mynt.
Allt detta tillsammans– en stor kyrka, ett mynthus och att Örebro är platsen för viktiga möten – säger oss att nu har det blivit en stad här. Det äldsta bevarat stadssigillet är från 1331, men har en utformning från 1200-talet med en örn på trekantig sköld. Tyska köpmän hade förmodligen ett stort inflytande över staden. Den första örebroborgaren som nämns vid namn, har ett tyskt namn, Heneke. Anledningen att de tyckte detta var en bra plats för en stad var handeln med järnet från Bergslagen. Det skeppades via Örebro till Lübeck och andra städer. Det blev då naturligt att man också här bytte varor med varandra. Marknader, som till exempel Hindersmässan som finns kvar än idag uppstod.
Gamla mynt
Utgrävningar på 1970-talet
Under 1970-talet skulle köpcentra och moderna kontor och bostadshus byggas i centrala Örebro nära Stortorget. Då gjorde man arkeologiska utgrävningar i kvarteret Bromsgården, Stortorgets sydvästra delar. Man hittade stadsgårdar, spår av timmerhus, som visade att den äldsta bebyggelsen var från mitten och senare delen av 1200-talet. Staden och tomterna var reglerade redan då, med smala avlånga tomter, gränsdiken och vägnät. Gator och gränder hade en slags trottoarer av trävirke som kallas kavelbroar.
Arkeologerna kunde också se att bebyggelsen blev mer stads-aktig under tidigt 1300-tal. Från den tiden hittade man stenbelagda vägar och gårdsplaner, bostadshus med flera rum och ugnar. Där man grävde hittade man spår från en skomakare, skräddare, och en trähantverkare. Även tallrikar, kärl och knivar hittades och det kan tyda på att en krog låg på platsen.