Sofia Gumaelius – en utflyttare

Kanske var det så att Örebro inte var tillräckligt stort för Sofia?

Hon växte upp i den kända familjen Gumaelius i Örebro. Pappa Otto Joel var Karolinska skolans rektor och förste redaktör på Nerikes Allehanda. Farbror Gustaf Wilhelm var kyrkoherde och liberal riksdagsman. I familjen fanns nio syskon. Familjen var borgerlig men inte rik, och bodde på Storgatan i Karolinska läroverkets rektorsbostad, ett ganska enkelt hus.

Far och farbror var båda engagerade i Örebro stad och samhällsutveckling. De var med och grundade många föreningar och skolor och deras hjärtefrågor var uppfostran och undervisning, men också kultur. Flickor fick på den tiden inte läsa på läroverket, inte ens rektorns döttrar. Otto Joels söner fick därför gå i skolan, medan döttrarna fick läsa i hemmet. Otto Joel Gumaelius ville, som så många andra borgerliga fäder på den tiden, att döttrarna skulle få en tillräcklig utbildning för att kunna sköta ett hushåll och bli goda hustrur.

Även Sofias bror Arvid Gumaelius skulle bli liberal riksdagsman och tog över posten som chefredaktör på Nerikes Allehanda efter fadern. Flera systrar började sina karriärer hos Arvid. Han hade insett att framtiden för tidningsbranschen var att ta in annonser som man tog betalt för. På den tiden fick man gå med sitt annonsärende till tidningsredaktionen och den annonsansvarige skrev sedan ihop en passande annons åt kunden. Sofia hade lätt för att skriva, och kunde formulera en rak och begriplig text så att kunden blev nöjd. Sofia var en driftig kvinna och såg här en möjlighet att kunna försörja sig själv.

Flera av systrarna hade, trots att de bara fått huslig utbildning, skapat sig egna karriärer. Eva var litograf och blev föreståndare på Länstidningens tryckeri i Örebro. Arvid ägde tryckeriet och hade hjälpt Eva med anställningen. Den syster som Sofia framförallt beundrade var Anna. Hon hade både lyckats ta examen och få ett eftertraktat (och tidigare manligt) arbete på Telegrafverket men var också gift. Sofia var nu 36 år och ogift mamsell. Hon hade tagit hand om sina gamla föräldrar men när båda föräldrarna avlidit behövde Sofia en försörjning.  Hon fattade nu ett modigt beslut: att flytta till Stockholm och starta en annonsförmedlingsbyrå.

Med hjälp av lånade pengar av sin bror Arvid begav hon sig till Stockholm i juni 1877 för att starta Nya Annonsbyrån, landsortpressens egen annonsförmedlare. Efter några år registrerades företagsnamnet S. Gumaelii Annonsbyrå. När Sofia startade sin byrå i Stockholm hade den enda tidigare annonsbyrån precis lagts ned och behovet var stort av en ny. Detta passade Sofia bra och hon verkade vara rätt i tiden med sin byrå.

Efter en något trög start fick hon plötsligt en beställning som gjorde att det blev ordentlig fart på affärerna. Beställningen kom från Hällefors Bruk, vars annons i Dagens Nyheter och i flertalet landsortstidningar kostade 217,70:- vilket var mycket pengar på den tiden.

Sofia hade sinne för affärer och hade tydliga mål med sin verksamhet. Framgången var inte någon slump. ”Redbarhet och ordning, möjligast fullständiga kontroll, hastig expedition och möjligast billiga pris”, var hennes devis. Gumaelius annonsbyrå blev på kort tid störst i Sverige. Snart växte annonsbyrån och Sofia etablerade filialer i Göteborg och Malmö men även utomlands i Oslo och London. 

Nätverken i Stockholm var viktiga för Sofia Gumaelius. Hon var också bra på att använda de kontakter hon lärt känna i olika sammanhang. Hon var en av de första kvinnorna som fick medlemskap i Publicistklubben och där lärde hon känna inflytelserika personer i tidningsbranschen. Sofie blev med tiden en aktad person. Någon man bad om råd, och då inte bara i annonsfrågor utan även i publicistiska frågor.

Till en början anställde Sofia enbart kvinnor på sin byrå, förutom en springpojke. I Stockholm fanns många kvinnor som hade behov av arbete. Det var svårt att få jobb för kvinnor. Det samt andra kvinnofrågor var viktiga för Sofia. Ända sedan uppväxten i Örebro hade hon ett engagemang för samhällsfrågor och de liberala grunderna hade hon fått med sig från hemmet. Kvinnor fick vid den här tiden ännu inte rösta, men kunde organisera sig och påverka samhället på andra sätt. I Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt och i Fredrika Bremerförbundet kunde hon verka för kvinnors rättigheter och framförallt för kvinnors rösträtt. Sofia var personlig vän med Fredrika Bremer. Sofia var även mentor till Selma Lagerlöf under Selmas första år på lärarinneseminariet i Stockholm då hon försökte bryta sig in på författarbanan.

Anna Björnlund fick anställning hos Sofia redan 1878 och flyttade då in i det rum som Sofia hyrde och bodde i själv, i anslutning till firmans lokal. Sofia och Anna levde sida vid sida resten av livet och kunde leva gott. Annonsfirman gick så bra att Sofia tjänade stora pengar och de köpte en lägenhet med stora salonger på Strandvägen där de bodde ihop. När Sofia gick bort i sviterna av influensan 1915 flaggade Stockholms tidningar på halv stång. Selma Lagerlöf skrev om hennes död: ”Det är som en storfura i skogen hade brakat omkull, marken darrar och gungar under en. (…) Man känner att något stort gått bort.”

Gumaelius Annonsbyrå var ett framgångsrikt och aktivt företag långt in i modern tid. Reklambyrån Gumaelius gick slutligen i graven 2008 som Sveriges äldsta reklambyrå. Sofias framgångssaga har haft en stor betydelse för reklambranschen. Sofia Gumaelius var en pionjär i sin bransch och har gått till historien som en av Sveriges främsta kvinnliga entreprenörer som kämpade hårt för kvinnors rättigheter.