Käcka grabbar och gracila flickor?

Tycker du att idrotten är viktig i Örebro? Är den stadens symbol till och med?

Många håller nog med om att Örebro är en riktig idrottsstad. Idrotten lockar många utövare och åskådare. Och rör upp starka känslor. De handlar inte bara om att hålla på ett visst lag eller om ÖSK är kvar i Allsvenskan eller inte. Det handlar också om vem som kan utöva idrott och på vilka villkor. Om jämlikhet, rättvisa och jämställdhet. Säga vad man vill, men idrotten är viktig för örebroarnas identitet sedan långt tillbaka i tiden. 

ÖSK på Eyravallen 26 oktober 1970.

Svart och vitt. Ronnie Petersson, Örebro hockey och andra får ursäkta men dagens örebroare tycker nog att ÖSK står för mycket av stadens idrottsliga identitet. Och det beror själklart mycket på klubbens långa historia. Redan en oktoberkväll 1908 samlades ett gäng unga män på Café National och bildade en ny idrottsklubb. Politiska tungviktare har genom alla år varit medlemmar och hjälpt klubben med arenor. Grosshandlaren och politikern Adolf Lindgren tog till exempel initiativ till en insamling så att Eyravallen kunde invigas 1923. Allmänna medel från stat och kommun sköts också till och Eyravallen blev klubbens hemmaarena. Under 1920- och 30-talet blev klubbens medlemmar många fler och även mer blandade. Även kvinnor kommer in som medlemmar och under 1930-talet är klubben ganska framgångsrik inom damidrotten.

Idrotten sågs då (som nu) som fostrande för ungdomen. Idrotten var en motkraft till att hänga i gathörn och springa på dansbanor. Man tyckte också att idrotten hade en klassutjämnande och demokratisk funktion. Trots det dröjde det tills 1945 innan kommunen sköt in särskilt mycket pengar till föreningslivet. Idrotten fick länge klara sig själv med ideella krafter.

Bandyn blev en paradgren för ÖSK under efterkrigstiden. Sedan bandyallsvenskans premiär 6 januari 1931 var ÖSK bandy med i serien. Framgångarna kröntes av många SM-finaler och en hel del guld, bland annat 1955 då man slog Edsbyn med 7-1. Spelarna var hängivna, ”Aldrig har jag träffat idrottsmän som älskat sin idrott så högt” sa Orvar Bergmark, legendarisk ÖSK:are. Spelarna präglades av ett grabbigt skötsamhetsideal där man inte skulle bli stöddig vid vinst utan träna och slita hårt och avstå från tobak och alkohol. Sammanhållningen och klubbkänslan var viktig.

Bandy på Eyravallen. ÖSK-Hammarby 1942.

Dessa värderingar stämde väl in med tidens anda. Man trodde på individens ansvar för att samhället skulle vara bra. Man var dessutom övertygad om att allt går, allt är möjligt och framtiden är ljus och lovande. Många har noterat att bandyns storhetstid i Örebro sammanfaller med en tid då staden växte snabbt och industrierna var som mest framgångsrika. Man kan kanske till och med se bandyn och dess framgång som en symbol även för stadens framgång och framtidstro. Och mycket riktigt var det svarta krigsrubriker på löpsedlarna många år efteråt, då ÖSK bandy åkte ur allsvenskan efter 60 år: Arma stad! Först pjucken, sen kexen och nu bandyn! (DN 1990)

Uppslag i Örebro Kuriren 19 februari 1990.

Bordtennisspel på sportlovet, 20 februari 1976.

Men Örebro är fortfarande en idrottsstad med många framgångsrika utövare. Elitidrottare såväl som barn och unga och vanliga motionärer. Under 1960-talet började kommunen på allvar satsa på stora fritidsanläggningar och utomhusmiljöer och de håller i sig än i dag. Ånnaboda, Behrn arena, Trängen, Rävgången och alla hallar och elljusspår. Och badhusen inte minst.

Barn skolas in i idrottens värld, Idrottshuset, 30 mars 1981.

Basket, 9 januari 1978.

I museets och arkivens samlingar med idrottsbilder och material syns en bild av en mycket manlig värld. En tydlig uppdelning syns; kvinnor åker konståkning, rider och håller på med gymnastik i den bild av idrotten som målas upp. Men allt fler idrotter är nu på pappret till för alla och sport och idrott är en del av samhället och ska vara på samma villkor. Men vilka idrottare får de sämsta halltiderna, kl 21 en fredagkväll..?

Gymnastikuppvisning, Idrottshuset, 31 mars 1980.