Alla rörde sig med liv och lust

Enformiga arbetsmoment, hårda cementgolv på fabriken, långa arbetsdagar och instängd luft. I början av 1900-talet fanns det verkligen ett behov för många kvinnor och män att få motionera för att må bra.

Sam Adrian, som var gymnastiklärare på Karolinska läroverket, såg att gymnastik var en stängd värld för de flesta och tyckte att det var odemokratiskt. Medlemmar som valdes in i gymnastikföreningar tillhörde nästan alla medelklassen. Sam ville att gymnastik skulle vara för alla och drog därför igång frivilliggymnastik inom Örebro gymnastikförening med nystaratade avdelningar enbart för arbetare.  

Greta Borg föddes i Örebro 1893 och fick en modern uppfostran med mycket konst, friluftsliv och musik. Hon utbildade sig så småningom till gymnastikdirektör på Gymnastiska Centralinstitutet (nuvarande GHI). När Sam Adrian blev inkallad till militärtjänst under första världskriget var det svårt att hitta en ny ledare till arbetargymnastiken. Den nyutexaminerade Greta ryckte därför in i hans ställe. Helt okontroversiellt var det inte. ”Blotta tanken på att en ung kvinna skulle leda unga män i gymnastik var på denna tid otänkbar. Kvinnlig ledning av manlig gymnastik var alldeles okänd.” berättar Greta långt senare.

Det gick dock alldeles utmärkt för Greta och man bestämde sig för att bilda en egen förening, Arbetarnas gymnastikförening (AGF) år 1917. Greta ledde den nya föreningen och gifte sig även med Sam Adrian. Inom AGF fanns gymnastik på alla nivåer, både elittrupper och motionsgymnastik.

Greta blev känd för att hon tydligt reformerade den gammalmodiga militärt inspirerade gymnastiken. För henne handlade gymnastiken inte bara om kropp utan om människosyn. De gamla idealen som Greta Adrian bekämpade gick utifrån och in. Själv gick hon och hennes man inifrån och ut. ”Varför skulle det vara manligare att gå spänt och tillgjort än att röra sig med mjukhet och effektivitet?”. tyckte Greta. Hon bröt mot konventionerna på flera plan. Bland annat införde Greta och AGF redskapsgymnastik vilket inte var populärt i etablerade kretsar där Ling-gymnastiken var härskande och redskap inte fick användas. 

Greta Adrian startade också en kvinnlig uppvisningstrupp som kallades De grå efter gymnastikdräktens färg. De stod för något helt nytt inom gymnastiken och fick turnera i hela Sverige. De grå blev mycket uppskattade och uppmärksammade och deras uppvisningar beskrevs med ord som grace, mjukhet och följsamhet. Musiken och rytmiken var viktig och förutom att träna och leda truppen spelade Greta egna improvisationer på piano. Men De grå blev också kritiserade. Deras för tiden moderna dräkter väckte starka reaktioner.

De grå dräkterna av mjuk silkestrikå bröt mot de mörkblå ylledräkter som alla gymnaster tidigare haft. De hade korta byxben som visade benen och detta upprörde folk. Greta fick anonyma brev om dräkterna från en upprörd allmänhet. Och när truppen på 30-talet skaffat sig specialbeställda skor som var röda tyckte många gamla (manliga) gymnaster att det hade gått alldeles för långt. Greta kämpade hårt med ”gamla fördomar som skulle övervinnas och gamla ideal som skulle omvärderas”.

Eldsjälen Greta jobbade på med sina trupper och som gymnastiklärare på flickläroverket. Men hon brann fortfarande för att också vanliga människor och arbetare skulle få tillgång till gymnastik. Och 1939 fick Greta tillåtelse från ledningen för skofabriken Oscaria att testa pausgymnastik för de kvinnliga arbetarna. På eftermiddagarna klockan 15 stängdes skomaskinerna av och upp hoppade Greta på ett arbetsbord. Sedan ledde hon gymnastik i fem minuter med rörelserna utvalda för att motverka trötthet och skador vid monotona arbetsställningar. ”Jag hade ju inget instrument, men jag trallade och sjöng till rörelserna och alla rörde sig med liv och lust. Det var kvinnor i alla åldrar, både unga och gamla”.

Greta Adrian levde ända till 1981. Hennes bidrag till Örebro var rikt, och inte bara gällande gymnastiken. Hon var även en kulturpersonlighet inom många områden som konst, litteratur och musik.