Här finns (eller fanns) pengar!

Paret Segelberg

Per Anton och Maria Catharina Segelberg var ett av de första eleganta stenrika företagarparen i Örebro. De hade inte några ärvda pengar utan tog sig fram på hårt arbete och en hel del list. Och ska man vara ärlig – på en hel del utnyttjande av ung och underbetald arbetskraft. Det började redan 1844 i Rynninge där de öppnade en tändsticksfabrik i en liten lada. Det finns en skröna om att Fru Segelberg tog tjänst på en tändsticksfabrik i Stockholm och i hemlighet smetade in tändsats från tändstickorna på underkjolsfållen. Om det är sant var det en tidig form av industrispionage! Fabriken växte och när järnvägen kommit till Örebro 1854 flyttade man närmre den, till tomten mitt emot Centralstationen. Paret Segelberg byggde ett eget palats med torn och imiterade gyllenläderstapeter. Palatset fick namnet Fåfängan och där höll de stora, påkostade fester för Örebros grädda. Trots att fabriken drevs till stor del av barn som tjänade väldigt lite gick fabriken i konkurs 1867.

Adolf Lindgren

När man ser bilder på Adolf Lindgren ser han ut som en typisk rikeman från 1900-talets början, med ordnar på bröstet, pösmage och mustasch. Men han kom från ganska enkelt ursprung och hade tjänat pengar på kolonialvaruhandeln. Han investerade sen efter hand i massor av saker; båtar, hus, skog, ångbageriet, pappersbruket, torvfabrik och 100-tals andra saker. Och allt han tog i blev till guld. Adolf Lindgren var engagerad i nästan allt som hände i Örebro. Hans eget drömbygge centralpalatset blev en pärla för sin tid. När det byggdes 1913 var det stans största hus efter slottet. Centralpalatset var vackert, modernt och välplanerat med nyaste arkitekturen. Det hade hissar och plats för restauranger, affärer och bio. Men också för plats för en skola. Den praktiske Adolf Lindgren såg att det saknades kompetent personal så han såg själv till att starta upp ett eget handelsgymnasium i Centralpalatset. Och precis som Johan Behrn gjorde i vår tid donerade Lindgren en stor summa pengar till en idrottsplats. Men den fick inte namnet Lindgren arena utan Eyravallen.

När han dog 1936 slog hans testamente örebroarna med häpnad. Han hade skapat en stiftelse med fem miljoner som grund som skulle ge pengar till behövande jordbrukare, till ungdomar som ville studera och till allmännyttiga företag. Adolf Lindgrens stiftelse delar ut pengar än idag. 

Hanna Lindberg

I slutet av 1870-talet var Hanna Lindberg i de tidiga tonåren och som de flesta andra barn på den tiden arbetade hon. Hanna var springflicka i olika modeaffärer i Örebro. Kanske blev hon tidigt intresserad av mode, av de olika materialen och det avancerade hantverket? Vi vet inte. Men vi vet att hon lärdes upp till modist, det vill säga en som gör hattar. Och så öppnade hon 1891, en egen mode- och hattaffär på Storgatan 14. Sen var bollen i rullning och hon var igång, öppnade snart i en större lokal och efter en studieresa till Dresden öppnade hon 1898 tillsammans med sina systrar Maria och Lisa en egen hattfabrik, Lindberg Strå- & Filthattfabrik. Hanna var chefen och skötte det juridiska. Maria skötte fabriken och Lisa affärskontoret. Fabriken hade nästan enbart kvinnor anställda. Dessutom hade man fyra kvinnliga handelsresande vilket var mycket ovanligt vid den tiden. Avdelningskontor fanns i både Stockholm och Göteborg. 1913 hade fabriken 80 anställda. 1928 var antalet anställda uppe i 125 och var då en av de främsta hattfabrikerna i Sverige. Hanna Lindbergs fabrik fanns kvar i Örebro in på 1970-talet. 

Hanna Lindberg var aktiv i en rad föreningar, bl.a. Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Örebro (FKPR), Örebro frisinnade förening. År 1909 blev kvinnor också kommunalt valbara och Hanna blev hösten 1910 den första kvinnan invald i stadsfullmäktige i Örebro, som representant för de frisinnade. Hon blev därmed en av de allra första kvinnliga stadsfullmäktigeledamöterna i Sverige. Hon satt kvar i fullmäktige perioden ut till 1914.

Familjen Åqvist

Bröderna hette Erik, Oscar och Ernst. Deras liv och livsverk är verkligen en typisk örebrosaga. Ganska enkel bakgrund med många syskon i ett torp på Sörmländska landsbyggden. Familjen var troende baptister. Den äldste brodern, Erik Åqvist, flyttade först till Örebro och var den som först blev företagare. Han arbetade med skoinköp och försäljning i en läderfirma. Bara 22 år gammal var han med och startade grosshandelsfirman Carlsson & Åqvist år 1895. Firman kom sedan att grunda flera skofabriker och skoaffärer. Carlsson & Åqvist köpte Rex skofabrik 1919 och drev den fram till 1975. Ända fram till 2004 fanns skoverksamhet i olika former. Idag ägs och drivs företaget (som nu ägnar sig åt fastighetsförvaltning) av syskonen Sten, Björn och Carina Åqvist. Björn Åqvist är ordförande i ÖSK Elitfotboll.

Bröderna Åqvist blev aldrig kompanjoner. Företagen drevs skilda från varandra med olika koncept. Ernst byggde på sitt håll upp ett företag med en av landets största skofabriker: Oscaria. Han blev även politiker och satt för de frisinnade i Riksdagens första kammare. Han ska ha varit hård som arbetsgivare men med liberala tankar om till exempel personalvård. Precis som Ernst var många av de högre cheferna på Oscaria medlemmar av första baptistförsamlingen, Betelkyrkan. Bröderna Åqvist stödde Betelförsamlingen ekonomiskt med stora belopp. Ernst Åqvist underhöll ensam under många år svenska missionärer både i Kina och i Kongo. 

Familjen Behrn

Vissa skojar om att Örebro egentligen borde heta Behrn city, vi har ju redan Behrn Arena och Behrn center och kanske i framtiden också Behrn Tower. Allt börjar med att en ung kille, skomakaren Johan Larsson från Kumla, flyttar till Örebro 1895. The rest is history, som man säger.

Johan Emanuel (Larsson) Behrn föddes den 9 september 1879 i Nedre Vesta utanför Kumla. Pappan var lantbrukare men Johan började läras upp till skomakare vid 15 års ålder. Johan visade sig ha sinne för affärer och startade eget inom skobranschen. När han kom till Örebro gjorde han massor av affärer med skosnören och skoband och startar sen en nåtlingsfabrik. Det går bra och vinsten börjar han snart att investera i fastigheter. Det andra huset han köper i sin karriär var det högst taxerade i Örebro: Hörnhuset Drottninggatan 36 (där Mc Donalds ligger).

Johan Behrn den äldre struntade efter hand i skobranschen och koncentrerade sig på fastigheter. Detta syns det minst sagt tydliga spår av i dagens Örebro! När han fyllde 60 år 1939 ägde han ett drygt 100-tal fastigheter med ett dåtida sammanlagt taxeringsvärde om ca 16 miljoner kronor. Johan Behrn den yngre, som numera äger företaget, uppfostrades av far och farfar rätt in i styrelsearbete, affärsmöten och sammanträdesrum. Han har genom investeringar satt sitt familjenamn på byggnader och arenor i 2000-talets Örebro.

Johan Behrn den äldre hade ett särskilt samarbete med staden efter andra världskriget när man byggde som mest i Örebro. Det växande Örebro behövde en massa moderna bostäder byggda snabbt. Behrn ägde många centrala fastigheter, som staden behövde. Avancerade förhandlingar ägde rum och Harald Aronsson (som företrädde staden) och Johan Behrn formade ett starkt och ovanligt samarbete som gjorde att stadens bebyggelse kunde omvandlas.

Familjen Östgren

Man kan, tro det eller ej, bli rik på annat än fabriker och fastigheter i Örebro. Adolf Lindgren och hans likar hade hembiträden anställda på sin tid, som oftast bodde i hemmen i små jungfrukammare. Och i fabriker och på kontor städade kvinnor som stod lägst ner i företagshierarkierna. Numera är skurgummor och pigor utbytta mot avlönad arbetskraft, ofta anställda av företag som erbjuder ”hushållsnära tjänster”.

Ulf Östgren startade 1991 ett litet städföretag som fick namnet Miljöteamet. Barnen Tomas och Karin involveras också och när Ulf går i pension tar syskonen över, och företaget växer och frodas. Karin Östgren förklarar deras framgångssaga med ”smarta förvärv, organisk tillväxt och lojala medarbetare”. Företaget började i Örebroregionen, men sakta men säkert växte det till att faktiskt bli det största familjeägda städföretaget i Sverige.

När Karin Östgren jämför med hur det var för 100 år sedan ser hon stor skillnad. Idag är hushållsarbete en företagsbransch och en respekterad sådan, menar hon. Karin säger också att tack vare RUT-avdraget kan fler människor numera få hjälp med hushållsnära tjänster på det sätt som bara de rika fick under tidigt 1900-tal. ”Jag ser det som något oerhört värdefullt att t ex hårt arbetande barnfamiljer idag kan få hjälp med städning, tvättning och andra vardagssysslor.” säger Karin.

Karin och Tomas Östgren sålde Miljöteamet 2012.