Wilhelmina Lagerholm

I teorin kan vi arbeta med vad vi vill. I vår tid alltså. I princip vem som helst får starta företag. Och om man har möjlighet att skaffa sig bra betyg kan man komma in på vilken utbildning man vill.

Kvinnor i mitten av 1800-talet var mer begränsade. Fram till 1856 var alla kvinnor till exempel omyndiga. Det betydde att de inte fick bestämma om sin egen ekonomi eller själv starta företag. I praktiken fanns det undantag, till exempel änkor som tagit över sina mäns företag. Men kvinnor hade inte rätt att inneha ämbeten av olika slag och saknade helt tillträde till universiteten fram till 1870-talet.

Wilhelmina Lagerholm föddes i Örebro år 1826. Hon hörde inte till de fattigaste då hennes pappa var lantmätare, och Wilhelmina fick en ganska typisk uppfostran för en borgarflicka. Det innebar att hon lärde sig att sköta ett hushåll och att handarbeta, men även att läsa böcker och skriva bra. Det ansågs också fint om flickor kunde lära sig lite musik, tala franska och teckna, så det fick Wilhelmina också utbildning i. 

Man kan säga att det jäste i Örebro och i andra städer i Sverige vid denna tid. Det hade kommit nya idéer i spåren av revolutionerna ute i världen. Man började se på individer, människor, på ett nytt sätt. Att man hade en fri tanke och var född fri. Och några vågade till och med hävda att det gällde kvinnor och barn. 

Det verkar som om Wilhelminas föräldrar och några av deras vänner påverkades att detta. Wilhelmina tyckte om att teckna och uppmuntrades till detta. Hon blev väldigt duktig och så småningom vågade hon tänka tanken att gå konstskola. En bekant till hennes föräldrar hette Hedda Dahlgren. Hon var en speciell kvinna som bland annat arbetade med att översätta moderna tyska texter om barnuppfostran och pedagogik till svenska. Hon och hennes man som var assessor (högt uppsatt tjänsteman) tjatade på Wilhelminas föräldrar så att de vågade släppa iväg henne ända till Stockholm där det fanns en konstskola för flickor. 

Kvinnor kunde inte komma in på den högsta konstskolan, Konstakademin. Men efter ett par år i Stockholm och med hjälp av de rätta kontakteran togs Wilhelmina in som ”extra elev”, vilket betydde att hon fick undervisning ett par gånger i veckan av en professor, tillsammans med några andra unga kvinnor. De fick sitta bakom ett skynke och inte träffa de manliga eleverna. Allt detta var väldigt stort för Wilhelmina som först hade känt sig väldigt bortkommen och liten i Stockholms konstvärld.

Wilhelmina Lagerholm hade visat sig vara väldigt duktig. Och genom kontakter fick hon stipendium och kunde åka ända till Paris för att fortsätta studera konst. Hon levde livet, gick på berömda museer och studerade för stora mästare. Men hon tvingades åka hem efter några år eftersom hon var den enda ogifta av sina systrar och föräldrarna började bli gamla. Det blev hennes plikt att flytta hem till Örebro och ta hand om dem. Wilhelmina grät och upplevde att hennes fria liv nu var slut. 

Men nu hade hon fått smak för att skapa och att vara självständig, och hade ett driv att fortsätta med det. Att tjäna egna pengar och att vara kreativ! Att leva sin dröm! I Örebro öppnade hon stadens första fasta fotoateljé i föräldrarnas trädgård och höll på så sätt kvar sin självständighet. Så småningom kunde hon återgå till konstnärsyrket, som hon tyckte bäst om, och hon flyttade tillbaka till Stockholm där det var enklare att jobba. Sedan arbetade hon som porträttmålare, resten av sitt liv.